En tid hade morföräldrarna ett ställe på landet men inom sig kände nog morfar på sig att något var fel. Han mådde inte bra, något problem med bukspottkörteln.Kommer ihåg att han åt någon experimentmedicin och att han tyckte den smakade ruskigt äckligt. De flyttade då in till stan och livet blev annorlunda. Men innan det fick jag många upplevelser på detta underbara ställe. När vi först kom till gården som var ett arv, var det i ett förfärligt skick. Morfar slet hårt (och morbror) för att det skulle bli beboeligt. Kommer ihåg att det fanns ett hönshus där isoleringen till boningshuset lades tillfälligt. För mig som var ca 3-4 år var det som en lekstuga. Men jag lekte bara där en gång. Hoppade runt en bra stund tror jag bland isoleringen och på kvällen kändes det inte lika roligt. Jag var prickig över hela kroppen av glasfiber ullen och jag GRÄT!!! Mormor var inte glad, mest för att huset inte var låst. Då hade det aldrig hänt. Men det gick över och jag hoppas att jag inte har lungorna fulla efter äventyret.
Nåja när nu huset äntligen var färdigt så kom det lite djur till gården. Det var en gris (sugga) som fick ett gäng griskultingar, ungkvigor och höns. Katt fanns redan och henne döpte jag till Snövit.
Det fanns en dröm hos mig redan som barn att få ha en egen hund. Av någon anledning var det inget som ens var öppet för diskussion. Jag hittade en gammal kedja som säkert använt till en gårdshund och fick för mig att någon av griskultingarna kanske kunde tämjas och tjäna som hund. Detta var en av de dummaste saker jag gjort i livet. Suggan tyckte inte alls om att jag skulle nappa en av hennes ungar och satte tänderna i benet på denna envisa 4-åring. Nu vart det inte så farligt och jag for ut ur boxen som en blixt. Vågade naturligtvis inte säga något om vad som hänt heller. Många år senare kom en underbar hund in i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar