Vi minns våra får!!

Att få ha djur omkring sej är underbart. Var under något års tid förunnad att ha får utanför huset. Våra dilamm var till och med inne i köket, ivrigt väntande på sin mjölk. Våra första lamm överraskade oss en morgon då vi kom för att utfodra. På vingliga ben stod de bara där helt plötsligt. Ja väntade var de men man kan ju inte veta exakt (eller så kan man kanske det).

Ganska snart nedkom den andra tackan med två små baggelamm.

Då hände det som händer ibland. Mamman ville inte dia sina små lamm. Den andra tyckte hon hade nog med sina så hon ville inte släppa till. Efter många telefonsamtal och råd förstod jag att nu är det bråttom för både tacka och lamm att ge och få mjölk. Råmjölken är livsavgörande de där första timmarna. Tackan löper dessutom risk för infektion i juvret om hon inte blir av med mjölken. Vad göra?? Det var till att vända upp och ner på tackan 5 gånger om dagen och sitta gränsle över henne för att lammen skulle få komma till. Det gjorde antagligen ont i juvret, alla som ammat vet hur det kan kännas. Ibland fick jag handmjölka för att hjälpa henne.

Jisses vad tungt det kan vara att vända upp och ner på ett motsträvigt får. Trodde faktiskt inte jag skulle klara dem men efter lite mer än en vecka kunde vi börja med diflaska och ersättning och de lärde sej fort rutinerna.


Ett lamm var, perfekt. Pricken som hade ärvt en liten svart prick från sin mamma gick alltid till lillgrabben och Pontus gick alltid till dottern. Roligt var när de rymt från hagen och stod på trappen utanför ytterdörren och bräkte efter mjölk. Trodde jag aldrig jag skulle få uppleva.


Vi hade hägn på fram och baksida av huset och varannan vecka vallade vi fåren från den ena till den andra. Detta gick oftast bra och inte alltför många av blommorna åts upp på vägen. Då & då hände det att grannen ringde och sa att nu står fåren i trädgården och då fick man brått hem! Då kunde det vara någon som stått och kliat sej mot stängslet så det hade rasat. Det löste vi med att de fick en egen parkbänk att klia sej mot sen höll de sej på plats.















Det finns många roliga händelser från tiden som fåraherdar. Kanske jag berättar om det vid nåt tillfälle. Vi hade många besökare som kom för att titta på våra får. Vilket var otroligt kul och gav oss många nya vänner. Timmys förskola hade picnick i gräset utanför hagen. Stora tackan Gudrun blev intresserad av maten och brölade ett långt utdraget bäääää långt nerifrån klövarna. En av flickorna som aldrig sett ett riktigt får i hela sitt liv blev livrädd och skrek; -Nu kommer hon & äter upp oss. Fick försöka förklara att G var vegetarian och inte alls hade för avsikt att äta nån av barnen.