Min väg till trädgårdsmästare.....

Som liten var jag bara inomhus på natten eller om det var stormvarning. Får nog säga att jag mest lekte med blommor & grönsaker. Affär, restaurang var det för det mesta. Men jag hängde också mycket efter min morfar & mormor både när de hade ett ställe på landet och sen i stadsträdgården. Men landet var härligast. Där hade vi bland annat potatisåker och man fick vara med när vetet skulle skördas. Att få åka skördetröska när man är 4 år är en upplevelse. Tänker på Emil i Lönneberga när han & Ida skulle gå med kaffekorg till skördefolket. Mormor var duktig på att baka. Kommer ihåg mandelkubbar, gifflar fyllda med mandelmassa & diverse småkakor som smälte i munnen. Alltid hemgjord saft. Minns doften av kaffet som morfar drack och så drack de på tallrik ibland med en sockerbit i munnen. 

På bilden tar morfar & jag lite middagsvila.

Jag säger bara: håll traditionen levande. Baka, safta och allt det där som skapar barndomsminnen, det delar barnen i sin tur med sig till sina barn.

Jag arbetade många år som undersköterska . Varje vår och varje sommar kände jag en oro i kroppen( höst & vinter med). Ett behov av få att vara på andra sidan väggen, utomhus. Där i sol & i regn i symbios med naturen. Mådde inte bra till 100% med det jag gjorde.

Det visade sig dock att det inte var så lätt att komma in i branschen med bara ett brinnande intresse. Vilket jag tycker är lite fel med tanke på alla duktiga trädgårdsmästare runt omkring oss som får nöja sig med titeln trädgårdsamatörer. Visst kanske det är så att på hobbybasis så har man vissa inriktningar och har kanske inte den grundläggande kunskapen som behövs för att klara alla situationer. 

Jag sökte i vart fall in på en trädgårdsmästarutbildning och konkurrensen var stenhård. Blev till och med kallad på intervju inför uttagningen.  Vi var flera stycken som satt och blev intervjuade samtidigt.  Kan vara jobbigt att sitta och sälja sig själv inför 4-5 andra  sökande. Varför ska ni välja just mig och vad har jag som är värt att satsa på. 

Det blev inte fullträff den gången. Vart naturligtvis ledsen först, för jag kände då att jag skulle tagit steget för länge sedan. Men då visste jag inte hur jag skulle nå dit jag ville och var jag skulle hitta en utbildning.

Nåväl med lite mer skinn på näsan, så sökte jag igen. Blev uttagen & hela vägen dit spelade jag Peps Perssons ” O boy, vilket vackert väder…” på bilradion.  Jag var så full med inspiration & lust när jag satte mig ner för intervjun. Nu skulle jag bara in på utbildningen.

Denna här gången gick det bättre & lyckan var ett faktum. Jag blev antagen!!  Tänk att man kan bli så glad! Och tack Peps!!

Men som ensamstående med två barn varav den ena bara var en liten plutt, så var det mycket tårar emellanåt. Nyss inskolad på förskola, jämt sjuk.

Utbildningen var intensiv, mycket att lära på ganska kort tid. Växtprov mer eller mindre varje vecka under hela utbildningen. Vi blev till och med inkallade under praktiken för att göra växtprov. Detta innebar då att känna igen växten & veta det svenska namnet men även det latinska samt sortnamn. Kommer ihåg att ibland när den lille var sjuk & inte ville somna själv, då satt jag bredvid och rabblade växtnamn istället för att läsa saga. Men sövande var det tydligen för efter så där 100 x 5 så sov knoppen. Nästan jag med!!  Problem uppstod då vi skulle börja med träd på bar kvist. Då vart hela huset fullt med kvistar. Det var en aning joxigt att ha dessa kanske 70 grenar vid lillens säng när han skulle nattas.  Men vi överlevde det också.

Så till slut stod vi där sista dagen på utbildningen. Fulla av förväntningar på framtiden. Jag vet någon mer som startat eget och andra arbetar som anställda. Vet inte om alla är nöjda med sitt nya yrkesval men jag hoppas det. För mig är det absolut det bästa val jag gjort yrkesmässigt. Så om du funderar, så ta steget……